banner-3-2.jpg

Östra Europa Rumänien Serbien Tjeckien Polen Ungern Slovakien Ukraina
Albanien Makedonien Kroatien Montenegro Turkiet Grekland Bosnien Bulgarien
Andra länder Dutch Kontakt          

Turkiet 2011.

Det var en kort kö för oss som skulle in i Turkiet men en lång för de som skulle åt andra hållet. Vi behövde bara visa passet för att komma ut ur Grekland.

In i Turkiet var lite mer komplicerat. Men inte alls lika komplicerat som när vi skulle därifrån.

Bra vägar.

Vi höll oss till den större vägen E 90/ E84 fram tills man kunde köra på motorvägen. Det var bra vägar. Vårt mål för dagen var Istanbul men tänkte att om vi hittade någon trevlig camping utefter vägen skulle vi ta den. Vi såg flera campingplatser som verkade enbart vara för tält. Det var smutsigt och såg helt oorganiserat ut. Vi såg en som såg mer organiserad ut men där hade vi aldrig kunnat köra in med husbilen. Så vi valde att fortsätta till Istanbul.

IMG_2181.JPG

En varning till er som tänker åka hit.

På motorvägen fanns vägtullar. Obemannade sådana. För att komma igenom skulle man använda ett kort. Det var en stressig situation innan man fattade hur det gick till. Det gick män omkring och sålde kort. Vi fick köpa det billigaste till ett pris av 50 euro som räckte till 10 gånger. Något kvitto hann vi inte få.

Vi blev så lurade.

Kortet som skulle fungera 10 gånger fungerade 3. När vi några dagar senare skulle vidare till Bulgarien kom vi inte igenom vägtullen. Kortet fungerade inte längre. Som tur var detta en station som var bemannad. En trevlig herre berättade att det kort vi hade köpt slutat gälla för länge sedan och var begagnat redan när vi köpte det. De nya korten kostade 20 euro och gick att fylla på. Det varar i fem år. Vårt gamla sa han att vi lika väl kunde kasta. Så resan in och ut ur Istanbul kostade oss 70 euro.

Istanbul.

Istanbul är en stor stad. Mycket stor. Vi hade inte någon bra karta över staden och åkte lite "på känn". Vi siktade på Sultan Ahmed moskén. Men först åkte vi motorvägsbron över till den Asiatiska sidan. Mest för att det är roligt att kunna säga att vi varit i Asien med husbilen. Det var lockande att fortsätta på den vägen men någonstans måste man vända, vi hade en färja i Kiel att passa.

IMG_2190.JPGIMG_2202.JPG

Vi hade tur. Vi hittade skyltar med Sultan Ahmed på och även några trevliga fiskresturanger utefter vattnet. Där kunde vi för motsvarande 50 svenska kronor parkera bilen i några timmar och se oss omkring.

Ställplats i Istanbul.

På restaurangen blev vi väl mottagna av en man som pratade Svenska. Maten var utsökt. När vi var klara tog vi en promenad på strandpromenaden och hittade på så sätt en ställplats bara 100 meter från där vi parkerat vår bil. En perfekt plats att stå på. Parkeringen tillhörde en fotbollsklubb som hade sin gräsplan jämte. För 30 lira (ca 120 kr) per natt fick vi el och tillgång till toalett och dusch med kallt vatten. Där fanns också en vakt. Mannen som hade hand om det hela bodde i Istanbul men åkte bara hem på helgerna. På vardagarna bodde han i sin WV- buss. Han tyckte att resorna till och från jobbet tog för lång tid.

IMG_2199.JPGIMG_2201.JPG

IMG_2200.JPG

Parkeringen låg vid strandpromenaden och en park. Där fanns många Turkiska familjer som satt i parken och hade picknick eller bara vandrade omkring. Även då det var mycket folk i rörelse var det ingen som störde oss. Flera badade i vatten som för oss var omöjligt att gå ner i för det flöt omkring alldeles för mycket skräp.

Vi stannade några nätter och njöt av att kunna använda AC. På andra sidan den hårt trafikerade gatan fanns ett område fullt av restauranger med uteservering. I det området fanns även tillgång till bankomat. Från vår parkering kunde man ta en promenad upp till Sultan Ahmed och de andra moskéerna. Det var bara att ta sikte på de höga minareterna.

Sultan Ahmed moskén.

Vi besökte Sultan Ahmed och det var en moské värd att besökas. Vi hoppade över de andra då det var mycket folk och vi var nöjda så. Vi vandrade en del lite planlöst i området utanför turistvägarna och hittade flera trevliga affärer att besöka. Båda klädaffärer och mataffärer. Det är billigt i Turkiet.

IMG_2209.JPGIMG_2210.JPG

IMG_2215.JPG

Handla billigt.

På väg ut ur Istanbul passade vi på att stanna vid ett större köpcentrum där man blev kontrollerad om man hade vapen på dig innan man gick in. Här kunde man hitta alla kända märkesaffärer och det var mycket bra priser. Vi hade extra tur för det var rea.

En trygg stad.

Istanbul känns som en lite för stor stad för oss. Här finns mycket att se och uppleva om man vill. Vi råkade inte ut för några påflugna människor och kände oss trygga vart vi än gick.

3 stämplar i passet.

Vägen ut ur Turkiet mot Bulgarien var bred, ny och mycket bra att köra på. Men där tullen började försvann den breda fina vägen plötsligt och bara blev en fil som skulle räcka för både de som skulle in och ut ur landet. Inte nog med det, man skulle genom en liten tunnel också. Jag fick hoppa ur bilen och prata med mannen som ville se passen för att fråga hur detta skulle gå till. Han var mycket trevlig och gick ut och stoppade bilarna från andra hållet så vi hade möjlighet att komma fram genom den trånga genomfarten och förbi kön på andra sida. Han förklarade även att vi nu behövde tre stämplar för att komma ur Turkiet och dessa skulle vi få längre fram. Men längre fram var alla luckor tomma så vi tog sikte på det sista båset som var bemannat.  Där sa vakten att vi fick backa för att skaffa stämplar. Och för att få dessa måste man gå in i en byggnad vid sidan av vägen. Optimistisk som jag är tog jag alla pass med mig och gick in i byggnaden. Där kände jag mig som ett stort frågetecken. Där fanns flera köer och luckor men ingen information på ett språk som jag kunde förstå. Jag valde så klart fel kö och fick byta till nästa. När jag väl kom fram blev jag informerad om att alla personligen måste vara med, det borde jag ju ha kunnat listat ut. Jag gick ut i bilen och hämtade resten av familjen och ställde oss i kön igen. Vi listade ut att i en annan lucka skulle föraren av bilen stå med sitt pass, registreringsbevis och grönt kort för att få en stämpel. Den sista stämpeln skulle gälla bagaget. Jag frågade flera vilken lucka det skulle vara men ingen visste. Till slut hittade jag ett rum där en upptagen man satt han stämplade passen samtidigt som han förde en intensiv diskussion men en annan man, utan att ha sett bilen eller vad som fanns i den, att bagaget var ok. Äntligen var det bara att visa alla passen i sista luckan och köra ut ur landet och in i Bulgarien.

IMG_2222.JPGIMG_2225.JPG

IMG_2226.JPG

IMG_2227.JPGIMG_2224.JPG

IMG_2204.JPGIMG_2205.JPG