banner-3-2.jpg

Östra Europa Rumänien Serbien Tjeckien Polen Ungern Slovakien Ukraina
Albanien Makedonien Kroatien Montenegro Turkiet Grekland Bosnien Bulgarien
Andra länder Dutch Kontakt          

                                    Rumänien 2009

Vår tanke var att åka in i Rumänien via Petea nära Satu Mare men vi körde fel i Det var regn och det var sol...

Ungern och valde därför gränsövergången Valea lui Mihai.

 

Eftersom vi endast i stora drag vet vart vi är på väg har vi bestämt

oss för att när vi kör fel och det finns en alternativ väg så tar vi den.

På det sättet hamnar vi ofta på intressanta platser som vi aldrig

annars skulle ha hamnat på.

 

Sapânta

Vårt första mål i Rumänien var Sapânta som ligger i Maramures 12 km nordväst om Sighetu Marmatiei, 4 km från Ukrainska gränsen.

 

Vår tanke var att hitta campingplatsen som skulle ligga 3 km söder om Sapânta men vi valde istället ett av alla pensionat utefter huvudgatan, Pensiunea Adriana

Något som visade sig vara ett mycket bra val. Vi serverades god mat och sov sedan gott till ljudet av smattrande regndroppar på husbilstaket.

 

 

Ett bra val av pensionat.Bra bemötande och god rumänsk mat.

 

 

I Sapânta finns ett kloster som är värt ett besök för dess träkonstruktion som lär vara en av Europas högsta, enligt ägaren av pensionatet. 

 

Men Sapânta är mest känd för sin mycket speciella kyrkogård cimitirul Vesel. Här finns över 800 målade kors.

Det hela började på 1930-talet med en man som hette Stan Ioan Patras. Han skulpterade trädkors med bild och text om den avlidna.

Oftast glada, ibland sarkastiska texter och bild på något som var specifikt för den avlidna personen.

Texterna skrivs med lokal dialekt.

Uppriktiga och spontana som oftast skrivs i första person, de är meddelanden från de döda till den levande världen.

Stilen är vanligtvis lyrisk, men ibland även ironisk eller satirisk.

Varje dikt innehåller namnet på den döda och en kort presentation, väsentliga delar av livet, personer eller vanor.

Men texten kan även innehålla sådant som hänt efter personen dött eller hur dödsfallet gått till.

Dåliga vanor finns också med och de skrivs med humor men alltid moraliserande.

När Patras själv avled 1977 togs hans arbete över av Dumitru Pop Tincu som gått i lära hos Patras.

 

"den glada kyrkogården"Cimitirul Vesel

 

Vi fick betala några kronor för att komma in på kyrkogården. Det regnade och klockan var ganska mycket när vi kom. Vet inte om detta spelade in men mina döttrar fick var sitt halsband av den äldre kvinnan som tog betalt. Hon verkade både glad och imponerad över att träffa en svensk familj i regnet. Vi var de enda gästerna där just då. Utanför kyrkogården fanns några souveniraffärer lika tomma dom i regnet. Arbetet med att reparera kyrkan höll på för fullt så det liknade ganska mycket en byggarbetsplats.

 

Ett vackert traditionellt hus.Konsthantverk.Inte alltid de bästa vägar, men vacker omgivning.Ibland går det sakta.

 

Så vackert!

 

Vägen mellan Cluj och Suceava är snart klar, hoppas jag.

 

Vi tog alltså väg 19 från Valea lui Mihai till Sapânta och fortsatte sedan till Sighetu Marmatiei. Där fortsatte vi på väg 18 ända till Lacobeni, där vägen kommer ut på E576.  Vägen är mycket vacker men tidvis inte den bästa, detta märktes än tydligare när man kom in i Suceava distriktet.

 

Planen var att när vi kom ut på väg E576 skulle vi köra till Vatra Dornei och därifrån svänga av till väg 17B.

Detta ska också vara en vacker väg och vi ville till sträckan förbi Lacul Rosu – röda sjön – mellan Bicaz och Gheorgheni.

Detta skulle bli en omväg både i tid och km. Då vi redan åkt flera timmar på en tidvis dålig väg och såg hur bra väg E576 blivit,

bred och nyasfalterad, tänkte vi om. 

Det är ok att åka en bit, några timmar på sämre väg, men när det fortsätter timme efter timme känns det bara irriterande.

All koncentration får ligga på vägen och man missar allt det som finns att se.

 

Efter några mil på den nyasfalterade E576 kom vi ikapp vägarbetet och när vi väl kom förbi det var vägen lika dålig som sist när vi åkte där år 2005.

Men jag tror att man kan dra slutsatsen att vägen från Cluj-Napoca fram till i vart fall Câmpulung Moldovenesc numera är bra.

Med lite tur kanske vägen är bra ända fram till Suceava nästa sommar.

Det är en vacker väg som är värd att åkas, speciellt om man vill till de vackra klostren i norra Rumänien.

 

Vi valde att innan Paltinoasa gena och komma ut strax söder om Falticeni.

Detta var en mycket bättre väg och passade oss då vi skulle till Bacau och hälsa på bekanta.

 

Suceava

Om vi hade fortsatt på väg E576 hade vi kommit till Suceava. Stefan cel mare?

Där var vi 2008 när vi kom från Ukraina.

Då parkerade vi husbilen på gatan utanför High Class Hostel som ligger i centrum.

Vill man stanna i Suceava så finns det en hel del att se. Att rekommendera är att ta de

241 trappstegen upp genom skogen till fästningen Cetatea de scaun.

Där uppe är det en vacker utsikt över Suceava men där finns också restauranger och ett

utemuseum som visar hur man bodde förr. 

Här finns det mesta som kan vara värt att veta om staden; Suceava.

 

241 trappsteg upp till fästningen.Cetatea de scaun.

 

Själva staden Suceava är inte en av Rumäniens vackraste. Kanske måste man ha speciella band till staden för att kunna se dess skönhet, vilket jag har.

 

Suceava är kanske inte den vackraste av städer...Suceava centrum.

Väl uppe vid fästningen kan man passa på att äta.High Class Hostel.På väg upp till fästningen.

 

Mot svarta havet

Efter besök hon våra vänner på klostret åkte vi vidare mot svarta havet. Detta år tog vi väg E85 hela vägen ner till Urziceni istället för att svänga av vid Râmnicu Sarat och ta småvägar ner till väg E60 som vi annars brukar. Vägen var bättre men det tog längre tid.

Vi stannade och åt på terasa Privighetoarea som ligger 3km från Slobozia centrum, strax innan en skarp vänsterkurva. 44°33’15”N, 27°21’15”E. Privighetoarea är även ett motel och restaurang.

De har mycket god mat, är rent och fräscht. Rekommenderas.

 

När vi kom fram till havet tog vi in på camping S där vi även var 2008.

Vi bemöttes med ett trevligt bemötande och fick el snabbt.

Det enda som var lite oturligt var att längre bort på stranden var det disco hela natten och musiken slutade inte förrän 7.00 på morgonen. Man fick känslan av det spelades i bilen, det var bara en natt men ändå.

Det fanns gott om plats på campingplatsen då de flesta Rumäner inte hade semester. Det var även lite skillnad på priset när vi var där i förhållande till senare på sommaren.

 

Efter några nätter med sol och bad beslöt vi att åka till Bulgarien och vidare till Serbien innan vi körde in i Rumänien igen.

 

Åter i Rumänien

Enligt kartboken finns det en väg som följer Donau även på den Rumänska sidan.

Utsikten från den vägen är med all säkerhet lika vacker som från den Serbiska sidan. Däremot är vägen vit i Motormännens Europakartbok vilket betyder att vägen inte är den bästa, och det brukar stämma.

 

När vi kom till den Rumänska tullen hände något som var lite komiskt.

Tulltjänstemannen frågade om vi mådde bra och vi sa att vi gjorde det. Han undrade om vi inte kände oss sjuka och vi sa nej.

Han tog våra pass för att som han sa “ ringa till doktorn och hör så ni inte har fågelinfluensan eller svininfluensan.“

När han kom tillbaka med passen sa han att allt var ok men att min man var tvungen att skriva på ett papper, vilket han gjorde.

Vi vet fortfarande inte vad det var han skrev på.

Efter det fick vi åka vidare.

Funderar fortfarande på hur tulltjänstemannen kunde veta telefonnumret till vår doktor…

 

 

Nu när vi var tillbaka i Rumänien siktade vi på Cluj-Napoca och sedan Oradea för att komma vidare till Ungern och Budapest.

Vi körde först mot Caransebes på väg E70. Vägen var sådär och där fanns en del vägarbete med allt vad det innebär.

I hela landet gäller att där järnvägsspåren korsar vägen är ofta vägen gropig och man gör bäst i att passera sakta. Oftast är det stoppskyltar där, vare sig det behövs eller inte. Har hört att ibland står polisen där och man kan få böter om man inte stannar. Men det har aldrig hänt oss.

Caransebes såg ut att vara en fin stad med flera fontäner och blommor som dekoration. Det såg även ut att vara gott om bankomater vilket vi just då var i stort behov av.

Väg 68 mellan Caransebes och Hateg är mycket bra.

Väg E79 mellan Hateg och Simeria är sämre.

När man kommer ut på väg E 68, som är en mycket bra väg, och kör mot Sebes ser man en skylt med “Complex turistic” där står även ordet “camping“. Vi var där för några år sedan men vi kunde inte campa där sa de.

Hur det är idag vet jag inte men det enda vi såg var några få tält. Men härifrån är det inte långt till Ariuel Vlacu som är en mycket bra camping.

 

Ariuel Vlacu

är en campingplats som vi rekommenderat och fortfarande rekommenderar.

Följ skyltarna genom byn in på gården och sedan ligger campingen på baksidan, på den plats där grannarna har sina åkrar.

Till hela familjens glädje fanns det nu en pool på campingen. Vi hade bara tänkt stanna en natt men på grund av poolen blev det tre nätter. Vi betalade 500 lei för tre nätter, el och tre middagar för fyra personer. Ungefär hälften var mat och hälften logi.

De hade även trådlöstnätverk så vi kunde koppla upp vår dator.

Vi var där innan högsäsong och på dagarna var vi ensamma gäster med egen tillgång till poolen. De flesta camparna kom på kvällen och sov en natt men några var där längre tid men gjorde utflykter under dagen. Något vi inte kände behov av, vi nöjde oss med promenader i byn.

När vi vilat och badat tillräckligt åker vi mot Sebes. Nästan direkt fastnade vi ett i trafikstopp på grund av vägarbete.

Drum in lucru som det heter på Rumänska.

Efter 30 minuter kunde vi åka vidare, vi hade tur som var bland de första i kön.

 

Mot Cluj-Napoca

Vårat första mål är Cluj-Napoca där vi ska besöka vänner.

Vägen ner till staden Cluj lutar mellan 9-10 % och man har en otrolig utsikt över staden.

 

Camping Eldorado

Eldorado är en ren och trygg camping med restaurang. Där finns ett stort hål som kallas pool. Den badade barnen i förra året men i år var den torrlagd.

Kanske är det inbillning men jag uppfattade trafiken på huvudvägen som värre/ tyngre än förr. Man kunde knappt prata när man satt på restaurangens uteservering och åt. Men en motorväg är på gång att byggas mellan Oradea och Cluj-Napoca och den kommer inte att gå förbi camping Eldorado så det lär bli tystare.

Utefter vägarna i Rumänien står ibland försäljare och säljer diverse saker. Ett år köpte vi kantareller utefter vägen, fixade ägg och lök och skulle göra goda mackor. Men svampen var full av mask så den fick vi slänga. Kanske hade vi bara otur men vi köper inte kantareller utefter vägen mer. Däremot har vi köpt gott vin och fina grönsaker.

 

För er som fortfarande tvekar…

Det tog oss tre timmar att åka mellan Eldorado och Bors, och då stannade vi och handlade på vägen. Det kan vara bra för er som fortfarande inte vågat åka till Rumänien att veta att man inte behöver åka längre än så för att få uppleva en vacker del av landet. Man får uppleva underbart vacker natur, spännande byar, människor och djur utefter vägen.

Efter Conitel (om man kommer från Cluj) högst upp på höjden finns flera restauranger och är man inte hungrig är det värt att stanna bara för utsiktens skull - eller titta lite i souveniraffären.

Det är fin väg ända fram till Bors och på de brantaste platserna lutar vägen 10%.

Lite veligt kan det bli i Oradea eftersom det verkar som om de alltid har vägarbeten på gång i den staden men följ skyltarna så kommer ni rätt. Gräns övergången har inte vållat oss några som helst problem.

När ni kommer till Eldorado tror jag chansen är stor att ni vill se mer och fortsätter in i landet.